”Dags att LO gör slut med S” skriver GP:s ledare idag. Har jag tyckt länge. Undrar om det är större möjlighet nu med Stefan Löfven som partiledare…

Hur svårt kan det vara tänker nog många företagare som hört löften från oss politiker att minska regelkrånglet. Så kan även jag tänka som ”bara” är riksdagsledamot och ställer frågor till våra ministrar. Förut Maud och nu Annie. Främst. Fast lite fel är det. För krångliga regler finns på alla departementsområden så alla ministrar har ”sina regler”. Vilket borde ju göra det hela enklare – fler som gör jobbet borde fixa allt på en kvart. Eller är det då det blir svårare… enligt devisen ju fler kockar desto sämre soppa.

Att frustrationen är stor är bara förnamnet. Träffade en av dessa enormt energiska som sliter, driver, jobbar och förutom sin egen inkomst skapar jobb för 15 personer förut i eftermiddag. Men någonstans så ställer hon och många med henne frågan – är det någon som ser det vi gör? – är det någon som tycker det är bra? – är det någon som VERKLIGEN vill ändra på åtminstone lite av allt det som tvingar kreativa företagare till att bli administratörer? Hur svårt kan det vara…

Intressant att samma dag läsa Elisabeth Thand Ringqvist, VD Företagarna, artikel i Expressen. Hon noterar att hon känner igen motståndet till att göra det enklare från sin tid som handläggare hos Maud på Näringsdep när hon läser Månadsuppgiftsutredningens förslag. Hon skriver: ”Månadsuppgiftutredningens förslag tyder på att Anders Borgs löften om regelförenklingar från valrörelsen 2010 är slopade. De moderatledda departementen var redan under förra mandatperioden sämst på regelförenkling och nu verkar det som finansdepartementet helt struntar i uppgiften.”

Det är en utmaning att ändra på system som knäcker lusten att starta, driva, utveckla företag. Anställa fler och på ett oerhört fantastiskt sätt vara med och bygga ett bra liv. Det skulle behövas fler centerministrar. Hur svårt kan det vara…

Läste en intressant debattartikel i GP idag av Madeleine Leijonhufvud. Den är både ett inlägg i efterforskningarna kring Walther Sommerlath, Drottningens far, och ett inlägg i den onyanserade bild som media ofta ger och hur oerhört svårt det kan vara att nyansera en fråga efter att bilden är satt. Jag hoppas hennes frågor får svar i programmet ikväll….

För jag lever i en värld av nyanser och önskar att det även skulle bedömas ha ett nyhetsvärde och återspeglas i teve, tidningar, nätet och radio.

Försökte kopiera bilden på nätet inför partiledardebatten men lyckades inte klistra in den här. Ska kort beskriva den istället. Fredrik, Håkan, Annie, Jonas, Jimmie, Göran, Gustav, Jan.

…kan bero på tekniken. Eller på den som sköter densamma. Nu tror jag att jag hittat vad som var fel. Kan hända att det kommer inlägg här. Lite oftare…

För den arbetsgivare som vill utveckla sitt företag och stå sig väl i konkurrensen måste ha rätt personal, bra idéer och långsiktighet samtidigt som man tvingas parera det som händer just nu. Annars går det inget bra. För att driva företag så finns det många hänsyn att ta. Bland många andra så finns även lagstiftning. Tex lagen om anställningsskydd LAS.

Finanskrisen 2008 ligger på lite lagom avstånd för att kunna se vad just LAS fick för effekter på de beslut som företag då tvingades ta. Svenskt Näringsliv presenterar en rapport idag och skriver på Brännpunkt som visar att det blev ett bakslag för många arbetsplatsers jämställdhetsarbete. Andelen sysselsatta kvinnor minskade mer än andelen sysselsatta män inom verkstadsindutstrin.

Med det exemplet kan vi se att LAS, förutom andra negativa konskekvenser, är med och konserverar rådande struktur och försvårar företags långsiktiga, om än senkomna, arbete för att bättre blanda personalgrupperna. Eftersom blandad personalsammansättning är i sig är en viktig faktor för att stärka konkurrenskraften så är det både jämställdhetsarbetet och tillväxten som hämmas.

PS. Väntar fortfarande på att kommuner och landsting ska komma till insikt om att blandade personalgrupper stärker verksamheten och att det krävs ett medvetet arbete för att åstadkomma det…

För de som har fotfäste på arbetsmarknaden så har reglerna med turordningsregler fungerat som hängslen och livrem. För den som inte kommit in på densamma så har samma regler varit trösklar och stängda dörrar istället. Det är grunden för att Centerpartiet i många år diskuterat turordningsregler och LAS. Trots att mothuggen från representanterna för hängslen och livremmar varit både hetsiga och emellanåt osakliga.

I helgen hade Folkpartiet landsmöte och nu är vi två som vågar ta diskussionerna om vi kanske har något att lära av andra länder med mindre ungdomsarbetslöshet som Danmark t ex. Jag vet att diskussioner pågår hos Kd också.

Det Centerpartiet tog på stämman i Örebro 2009 var ett paket som både ändrar turordningsreglerna från år på arbetsplatsen till kompetens men också ett kompetenskonto för att enskilda ska ha möjlighet att bygga sin plattform starkare. I en allt mer rörlig arbetsmarknad så krävs att det finns flexibilitet och trygghet. Tryggheten kommer inte bestå i ett specifikt arbete, anställningstrygghet, utan i att få jobb igen, arbetsmarknadstrygghet.

DN:s ledare Två myror är fler än en skriver om ämnet…

Jag är just hemkommen från Åre och Centerstämman. Intensivt och inspirerande har det varit och kanske därför så oerhört skönt att dimpa ner här hemma. Alla veckor är jag inte lika långt borta eller hemifrån så många dagar men känslan när man kommer hem är lika go’ varje gång. Axlarna åker ner, luften kommer längre ner i lungorna och blicken fäster på kända ting. Med det så tänker jag på allt från kaffebryggaren och älgtapeten i köket till rullstensåsarna och de öppna gärdena utanför mitt fönster.  

Hemkommen är jag inte bara till huset på Larsgårdsvägen. Det är Sollebrunn och det är Bjärke också. Där det finns de som känner mig från det jag skämde ut mamma i affären för något godis jag ville ha (många år sedan nu) till dem som inte har en aning om vem jag är. Där det finns de som bott här lika länge som jag till dem som nyss flyttat hit. Där det finns de som på ortens villkor driver företag till dem som pendlar till jobb. Här finns hela spektrat.

Men att vara hemma någonstans skiljer ju inte ut Bjärke från något annat ställe utan det är rätt lika var man än bor. Att det bor en massa olika sorters människor som i grunden är rätt lika är heller inget unikt. Det som är unikt för Bjärke är att här är man beredd att hugga i lite extra. Ibland för att man lärt sig att det är ingen annan som ordnar det om vi inte gör det själva men mest för att man gillar att göra saker. -Här bor en massa hitta-påare.

Hitta-påarna gör att det här finns förhållandevis många företag. Hitta-påigheten gör också att många ungdomar har ett extra driv som de sedan har nytta av resten av livet. Hitta-påarna finns samlade runt olika saker i ett rikt föreningsliv i bygden.  Hitta-påarna ser till att det händer saker – bra saker, kul saker och intressanta saker. Nu på lördag är en sådan hitta-på-sak. -Bjärkedagen.

Från början en mötesplats vart fjärde år men nu i ny form för andra gången. Och det är just mötesplats som är kärnan i hela dagen. Handlarna, föreningarna, politikerna finns på plats. Bjärkeloppet går av stapeln, Musikskolan underhåller och en klassiker –Macken – kommer till byn. På kvällen en musikupplevelse i Erska kyrka, fackeltåg och sedan mat, prat, skratt och dans. Allt som är på programmet är storheter. Men det största är du. Att just du kommer. För det är det som gör att Bjärkedagen blir det där extra.

Välkomna.

Gick på pumpen på stämman när det gällde förslaget om individualiserad föräldraförsäkring men fick å andra sidan alla talares skarpa instämmanden när det gäller att den måste delas mer lika mellan föräldrarna. En bom och en träff!

Kvinnor och män är inte två homogena kollektiv, utan en mängd individer som vill kunna förverkliga sina drömmar. En grundvärdering som driver mig i mitt politiska engagemang är att både kvinnor och män ska ha friheten att välja vem vi vill vara utan att begränsas av vårt kön. När ojämställdhet diskuteras så är det ofta utifrån kvinnans perspektiv.  Det brukar tas för givet att män vinner på ojämställdhet och kvinnor förlorar. Men det är både kvinnor och män, flickor och pojkar som förlorar på ojämställdhet. Kvinnor i ekonomi och valfrihet och män i relation och hälsa. Flickor och pojkar begränsas i sina drömmar, skolval och framtida yrkesval – i friheten att forma sina liv.

Sverige har till skillnad från många andra länder lyckats kombinera kvinnors intåg på arbetsmarknaden med att möjligheten att kombinera det med barn. Föräldraförsäkringen har varit avgörande men även det allt mer delade ansvaret för barnen mellan de båda föräldarna. 

Men utformningen av försäkringen bidrar även starkt till att kvinnors löner och pensioner släpar efter. Försäkringens konstruktion uppmuntrar också till att kvinnor stannar hemma längre, just under de formativa åren i arbetslivet, vilket försämrar karriär och löneutveckling. Kvinnor erbjuds och väljer deltid i mycket högre omfattning än män. Kvinnor tar större ansvar för det obetalda arbetet. Kvinnors arbetsmarknad blir därför snävare geografiskt och löneutvecklingen sämre. Med så stor skillnad i uttag av föräldraförsäkringen så lockar det arbetsgivare att olagligen tänka två gånger innan de anställer en kvinna i fertil ålder. Det gäller även de kvinnor som inte planerar skaffa barn.

Om inte den blivande fadern sett om sitt hus och redan gift sig så dröjer det tills barnet är fött och faderskapet fastställt innan han blir pappa fullt ut i samhällets ögon. Signalen som dagens system sänder är lika tydlig som otidsenlig. En modell med en enkel anmälan redan tidigt under graviditeten om vem som är fadern bör prövas. Båda föräldrarna måste mötas som likvärdiga och viktiga för barnet och få stöd och möjlighet att förbereda sig inför uppgiften. Barn ska ha rätt till båda sina föräldrar. Från start. Och båda föräldrarna måste mötas utifrån det. I de inledande samtalen hos barnmorskan, på föräldrautbildningarna, på förlossningen men också i lagens mening.

På arbetsmarknaden finns de motsatta förväntningarna på de blivande papporna. De förväntas gå upp i tid och engagemang på arbetet och kan fortfarande mötas av skämtsamma/ironiska kommentarer om att vara hemma för att passa barn. Tack och lov inte överallt men tillräckligt många lever med det när man tar ut sin lagstadgade rätt att knyta an till det nya livet som anlänt. Just med fokus på männen i föräldrarollen har Lotten Wiklund på DN skrivit flera artiklar som ingår i en större serie om Mannen – vinnare eller förlorare. Där belyser hon flera aspekter som för mig väger tungt i diskussionen om föräldraförsäkringen.

Föräldraförsäkringens utformning bidrar starkt till att konservera en könssegregerad arbetsmarknad. Efter att under våren fördjupat mig i ojämställdhetens konsekvenser så är föräldraförsäkringen ett område som inte kan rundas om man vill åstadkomma en förändring. Därför har jag landat i efter mycket funderande att föräldraförsäkringen måste gå mot att båda föräldrarna är lika ansvariga för sina barn. Föräldraförsäkringen bör därför stegvis individualiseras för att nå ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen och stärka barnets rätt till båda sina föräldrar. Fortsätta på den banan som inleddes på mitten av 90-talet med en första månad som inte kunder överlåtas för att utökas från 2002 med två månader.

Läs gärna bra artiklar i DN:s artikelserie:

Frånvarande pappor förlorar vårdnadstvister ”Traditionella par – där mannen tjänar pengar och kvinnan är hemma med barn – grälar mindre än andra visar studier. Men de traditionella relationerna slutar oftare i separation, medan de jämställda tenderar att hålla ihop. Och vid en eventuell separation har den traditionella pappan sämre kontakt med barnet efteråt.”

Jämställdhet leder till en bättre hälsa ”Män som tar ut föräldraledighet har också bäst hälsa. Vad det beror på är inte helt fastslaget. Urban, välutbildad medelklass tycks vara nyckelord i båda fallen, men vad är hönan och ägget?”

Delat ansvar för barnen lönar sig ”– Som pappa måste man hävda sin rätt att vara föräldraledig, men många vågar inte riktigt det eftersom det finns så mycket krafter som drar åt andra hållet. Han tror inte att vi kan luta oss tillbaka och bara hoppas på att utvecklingen travar på i rätt riktning utan att det behövs politiska styrmedel och ekonomiska incitament. – Det finns inget att be för, det är bara att göra. Det tjänar alla på.”