Idag startar vi i Centerkvinnorna en ny blogg för en jämställdhetsdebatt som är liberal, öppen och frihetlig. Vi känner oss inte hemma i vänsterns kollektivistiska offerretorik eller den värdekonservativa syn som båda på sitt sätt begränsar kvinnor och män och därmed våra möjligheter att bli vad vi vill och drömmer om. Det är flera fantastiska människor ifrån hela centerrörelsen som ställer upp som skribenter på denna blogg. Det är inga stämmobeslut, inga partipiskor eller löften (möjligtvis personliga) utan det är personliga inlägg och betraktelser som var och en står för. Bloggen är en mötesplats och ett forum för att stärka, stöta och blöta argumenten och forma framtidens jämställdhetspolitik och jämställdhetspolitiker.

Vi bloggar under rubriken Jämställd - vi som mockar koskit i pumps och här är länken till jämställd.se. Häng med…

Jag sökte på historia om den internationella kvinnodagen och fann en spännande historia som startar i USA. 1909 startades firandet med anledning av kampen för kvinnors rösträtt. Det var liberala kvinnor som stod i första ledet för den kampen. För att sedan dyka upp i Europa och Sovjetunionen. Kvinnorna var med och demonstrerade och störtade tsaren och fick under en mycket kort tid rösträtt. Som sedan alla människor blev av med under Lenins styre. Under många decennier så var det ingen stor samling för att under 70-talet ta ny fart igen. Numer är det en bred uppställning allt från höger till vänster står upp bakom idén med den internationella kvinnodagen. Att en dag synliggöra problemen med det ojämställda samhället. Läs mer här.

Bra att det är en dag med tydligt fokus men det behövs mer än bara en dag. 365 dagar om året borde det vara fokus på att behandlas lika och arbeta mot lika lön eller mot förtryck i vilken form det tar sig uttryck. De 365 dagarna borde fyllas med artiklar. Anmälningar där fel begås och hyllningar till alla de som gör något bra. Det kanske är så… fast med känd statistik så kan jag bara konstatera att jag vill mer och fortare. Tack.

Vänstern i Sverige vill gärna tro att de ensamma står för kvinnors rättigheter. Dom och bara dom. Så har det låtit länge. Med nuvarande regering så har vi från centerpartiet och de andra allianspartierna inte bara i ord utan i konkret handling visat på att för oss är det en mycket högre prioriterad fråga än det någonsin varit för socialdemoratiska regeringar. Det som tydligt kommer fram nu när man kan läsa alla debattartiklar inför morgondagen - den internationella kvinnodagen som i år fyller 100 år - är att det är kollektivt omhändertagande som står mot individuella möjligheter, rättigheter och frihet.

På GP:s debattsida kan man läsa om att det är staten som ska styra och ställa och måste anställa mer kvinnor. På debattsidan i Aftonbladet kan vi läsa allt det som Alliansregeringen gjort och gör som hela tiden handlar om att ge mer makt med större del av sin lön kvar, mer möjligheter att välja omsorg för barn och föräldrar men också fler arbetsgivare att jobba hos. Vi öppnar dessutom upp för att starta upp företag i sektorer som traditionellt varit kvinnors profession. Handlingsplaner med ett samlat och ett prioriterat grepp på våldsproblematiken har vi också satt igång under mandatperioden. Mycket har gjorts mer kvar att göra - såklart. Att vi tiodubblat resurserna till jämställdhetsarbetet ger självklart en annan möjlighet att jobba på ett strukturerat och strategiskt sätt i de här frågorna.

Jag hittade denna artikel på nätet om Ruts ursprung…

En intressant historiebeskrivning av vem som tyckt vad om denna 2,5-åring under de många år som avdraget diskuterats och hur hon kom att bli döpt till Rut. Jag har varit med och Centerkvinnorna har varit med men vi är många som varit med i födsloprocessen liksom vi nu är många som fostrar Rut och ser Rut växa till sig:)

Det är inte ens hundra år sedan som kvinnor blev av med sin anställning om hon gifte sig- hón hade ju då en man som försörjde henne. Tack och lov är den tiden förbi. Men allt är inte klart på den fronten ännu… DO åtalar nu tre arbetsigvare för att ha avskedat kvinnor på grund av att de varit gravida. Se SDN Debatt. Vilket är förbjudet. Det ska bli spännande att följa domsluten men också vilka konskvenser en ev fällande dom/domar kan få. Med den nya diskrimineringslagen gjorde vi det nämligen klart att det ska kosta att diskriminera.

DO riktar också en uppmaning till arbetsmarknadens parter att ta med det här i årets avtalsförhandlingar. Uppmaningen till oss politiker är att garantera gravida kvinnors rätt att bli sjukskrivna under graviditeten. Jag har hört men inte fått bekräftat att en eller flera domar i rätt riktning nyligen tagits som går i rätt riktning och som kommer att fungera som prejudikat. Annars är det en rättighet som vi självklart måste se till fungerar. Att dessutom lyfta det ekonomiska ansvaret för sjukskrivningarna under graviditeten från arbetsgivarna skulle kunna vara ett sätt att fördela kostnaden/risken för kostnad från enskilda arbetsgivare till försäkringskassan. Men det är inget i ett sådant förslag som på något sätt gör det acceptabelt att diskriminera gravida kvinnor eller kvinnor för att de k a n bli gravida - så bra DO att ni tar de här fallen till domstol.

18 minus när jag vaknade. Klarblå himmel och sol. Fåglar precis utanför mitt fönster… Vackert. Men nu längtar jag till våren;)

Visst kan man ändra sig men från att Mona Sahlin varit inne på linjen att med avdrag för hushållsnära tjänster så kan det bli sjyssta jobb istället för svartjobb till att det är bomnej. Samtidigt som Rotavdragen får vara kvar tycker jag är magstarkt. Skälet till att Rot får vara kvar - under en tid - är behoven av jobb… say no more.

Fredrik Tenfält skriver om det på GP:s ledarsida här.

SVD:s ledare skriver mer idag.

Idag debatteras följderna av Lavaldomen i Sveriges Riksdag. Jag skulle varit med men sitter hemma med huvuvdvärk och feber och följer debatten från soffan. Att agerandet av Byggnads som stod och skanderade “go home” fick utslaget IG av EG-domstolen var bra! Det krävde justering av svensk lagstiftning för att de inte ska stå emot varandra. För de förändringar som vi nu föreslår är vad som krävs för att både följa EG-domen men också för att värna den svenska modellen. Men efter att sett Josefin Brink (V), Jennie Nilsson (S) och Ulf Holm (MP) så inser man att det är valår. För fy vad hemska vi är…

Annie Johansson gjorde en lysande insats speciellt när hon lät Josefin Brinks förminskande inledning om Annie som ung, pigg centerpartist… bli besvarat av sakfrågor istället med att Josefin Brink tydligen är beredd att spela rysk roulette med den svenska modellen!

I korthet innebär förslaget följande. I Lavaldomen underkändes delvis det svenska systemet med stridsåtgärder för att genomdriva krav på kollektivavtal mot arbetsgivare från andra EG-länder. På så sätt innebar domen även ett visst slag mot den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Domen innebär att svenska kollektivavtal kommer alltjämt bilda normen för regleringen av anställnings- och arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare. Det blir de fackliga organisationerna som får rollen att övervaka arbetsmarknaden och se till att utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till Sverige tillämpar skäliga villkor på sina arbetstagare. Alliansregeringens proposition som nu ligger på bordet innebär sammantaget en lösning av de frågor som uppstått till följd av Lavaldomen som ligger helt inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen går att förena med gällande EG-rätt. De nya förutsättningarna för stridsåtgärder innebär att de kollektivavtalsvillkor som fackföreningarna tar strid för bland annat måste vara hämtade från ett svenskt centralt branschavtal och bara får reglera den hårda kärnan, dvs vissa områden, exempelvis lön, arbetstid och semester. Fackföreningarna måste också ta hänsyn till att de utstationerade arbetstagarna redan kan ha villkor som lever upp till en svensk standard, exempelvis enligt ett utländskt kollektivavtal.

Jag känner mig trygg med regeringens förslag som innebär att grundläggande svenska arbets- och anställningsvillkor ska tillämpas även på arbetstagare från andra länder som utstationeras till Sverige samtidigt som EG-rätten respekteras. Det är därför glädjande att konstatera att det har gått att hitta en lösning på de problem som uppstått till följd av Lavaldomen som ligger helt i linje med den svenska arbetsmarknadsmodellen, där arbets- och anställningsvillkor ofta regleras genom kollektivavtal.

Den svenska modellen har en lång historia med en kärna som bygger på avtal mellan arbetsmarknadens parter. Detta innebär att parterna själva reglerar villkoren sinsemellan, utan inblandning av lagstiftaren. Centerpartiet är positivt till denna modell samtidigt som vi anser att den behöver anpassas utifrån en global marknad och nya spelregler på arbetsmarknaden.

År 2004 varnade vissa grupper för social turism och krävde övergångsregler för att skydda oss mot medborgare från våra grannländer. Centerpartiet stod då upp för öppenhet och människors lika värde och med en tilltro till människor. Det gör vi nu också. Både arbetstagare och företagare måste inse och förhålla sig till faktum.

Centerpartiet vill verka för en politik som öppnar gränserna, för att enskilda företagare ska våga investera och satsa på nya affärsidéer och för att enskilda människor ska våga flytta till ett annat land för att skapa sig det välstånd man eftersträvar. Vi värnar om fri konkurrens, rörlighet och öppenhet. Till skillnad från vissa röster i debatten…

Lars Johansson, riksdagsledamot för (S) och talesperson i skattefrågor - och en av de ledande socialdemokraterna som köpt städning och använt sig av rutavdraget - förklarade i Ekot igår att “man ska hålla isär det som är den privata delen, och det som har med mitt politiska uppdrag att göra”. Jag håller inte med. Har man som (S) gjort under hela resan, från förslag till verklighet, drivit det till en pigdebatt så får man också stå upp för att var och en ska ta hand om sin egen smuts. Då går det inte att gömma sig bakom att han köper städning med rut-avdrag är privat och därför en helt annan sak…

Samhällsekonomiskt innebär avdraget för hushållstjänster ingen förlust för staten. Tvärtom. Martin Pernheim på Skatteverket säger att det blir ett plus för samhället - läser jag i GP idag. Enligt en grov uppskattning betalade skatteverket ut 500 miljoner för ersättning för hushållstjänster för 2009. Eftersom skattesubventionen är hälften motsvarar det en omsättning på marknaden med minst en miljard. Det ger skatteintäkter på 200 miljoner, arbetsgivaravgifter 300 miljoner - totalt lika mycket som subventionerna.

Som ytterligare grädde på moset innebär det inkomstskatter för de som gör jobbet och sannolikt minskade a-kassakostnader. Jag kan bara hålla med Martin Pernheim på Skatteverket som konstaterar att för hela samhället så är rut en vinst.